Blytunga valörer
Precis som sedlar är femkronor, tiokronor och enkronor pengar. De behöver dock inte alltid vara glädjande valörer. Många människor känner irritation över sin tunga plånbok men enligt Sparbanken Nords marknadschef Christina Sandsten är det inte många som växlar in sina mynt.
- Det är väldigt ovanligt och ingenting vi uppmanar till, säger hon.
Småmynt har länge varit en del av vår vardag. På samma sätt som de kan vara bra att ha kan de även vara ett stort irritationsmoment. Marknadschefen Christina Sandsten arbetar på Sparbanken Nord i Piteå och tycker själv att mynt blir betungande – både för plånboken och för humöret.
- Plånboken blir för tjock och ryms knappt i väskan men jag brukar försöka använda mina småpengar så ofta jag kan, när jag handlar till exempel, säger hon.
Självbetjäning
På Sparbanken Nord i Piteå är stora delar av mynt-inväxlingen idag självbetjänande. Kunden får alltså själv stoppa ner sina småpengar i en maskin som automatiskt växlar in dem och för över dem till personens bankkonto. Eftersom att inväxlings-maskinen finns till för privatpersoner så tycker Christina Sandsten att självbetjäningen är ett bra sätt att bli av med småmynt.
- När det är privatpersoner som ska växla in mynten blir det inga jättesummor. Jag tror inte att det är många som kommer in med 10.000 kronor i småpengar, säger hon.
Växlingsavgift
Vill man däremot växla in sina småmynt till sedlar blir situationen en annan. Sparbanken Nord tar en växlingsavgift på cirka 30 kronor. En avgift som tas ut eftersom att ärendet blir till en hantering som ska göras av en person på banken. Christina Sandsten och Sparbanken Nord uppmanar inte till växlingen.
- Kontanthantering blir en dyr summa för samhället då det kostar att forsla runt pengar. Dessutom är det inte bra för miljön heller, säger hon.
Stor plats
Matilda Lindgren, 20 år, upplever småmynt som en verklig börda och har svårt att veta vad hon ska göra av dem. För henne har situationen fortskridit så långt att hon ibland ber kassörskor och butiksbiträden behålla hennes växel om den kommer i form av småmynt.
- Mynten tar sådan stor plats i plånboken och så väger de mycket då man samlat ihop många, säger Matilda Lindgren.
Istället för att handla för småmynten matar Matilda Lindgren sina spargrisar med dem, men har aldrig växlat in sina mynt på bank.
- Det har väl hänt att jag gjort det någon gång, men det känns jobbigt att gå med dem till banken, säger hon.
Betalkort
I och med avskaffandet av 50-öringen har vi idag ett mynt mindre att hålla reda på, och Matilda Lindgren glädjs över det. Hon tycker att småpengar kan vara bra i vissa tillfällen men säger sig inte använda dem särskilt ofta. Betalkortet används idag flitigare än småmynt, vilket också leder till en stor myntsamling.
- Småpengar är tyvärr inte prio ett för mig när jag ska betala idag, säger Matilda Lindgren.
Caroline Sandelin
- Det är väldigt ovanligt och ingenting vi uppmanar till, säger hon.
Småmynt har länge varit en del av vår vardag. På samma sätt som de kan vara bra att ha kan de även vara ett stort irritationsmoment. Marknadschefen Christina Sandsten arbetar på Sparbanken Nord i Piteå och tycker själv att mynt blir betungande – både för plånboken och för humöret.
- Plånboken blir för tjock och ryms knappt i väskan men jag brukar försöka använda mina småpengar så ofta jag kan, när jag handlar till exempel, säger hon.
Självbetjäning
På Sparbanken Nord i Piteå är stora delar av mynt-inväxlingen idag självbetjänande. Kunden får alltså själv stoppa ner sina småpengar i en maskin som automatiskt växlar in dem och för över dem till personens bankkonto. Eftersom att inväxlings-maskinen finns till för privatpersoner så tycker Christina Sandsten att självbetjäningen är ett bra sätt att bli av med småmynt.
- När det är privatpersoner som ska växla in mynten blir det inga jättesummor. Jag tror inte att det är många som kommer in med 10.000 kronor i småpengar, säger hon.
Växlingsavgift
Vill man däremot växla in sina småmynt till sedlar blir situationen en annan. Sparbanken Nord tar en växlingsavgift på cirka 30 kronor. En avgift som tas ut eftersom att ärendet blir till en hantering som ska göras av en person på banken. Christina Sandsten och Sparbanken Nord uppmanar inte till växlingen.
- Kontanthantering blir en dyr summa för samhället då det kostar att forsla runt pengar. Dessutom är det inte bra för miljön heller, säger hon.
Stor plats
Matilda Lindgren, 20 år, upplever småmynt som en verklig börda och har svårt att veta vad hon ska göra av dem. För henne har situationen fortskridit så långt att hon ibland ber kassörskor och butiksbiträden behålla hennes växel om den kommer i form av småmynt.
- Mynten tar sådan stor plats i plånboken och så väger de mycket då man samlat ihop många, säger Matilda Lindgren.
Istället för att handla för småmynten matar Matilda Lindgren sina spargrisar med dem, men har aldrig växlat in sina mynt på bank.
- Det har väl hänt att jag gjort det någon gång, men det känns jobbigt att gå med dem till banken, säger hon.
Betalkort
I och med avskaffandet av 50-öringen har vi idag ett mynt mindre att hålla reda på, och Matilda Lindgren glädjs över det. Hon tycker att småpengar kan vara bra i vissa tillfällen men säger sig inte använda dem särskilt ofta. Betalkortet används idag flitigare än småmynt, vilket också leder till en stor myntsamling.
- Småpengar är tyvärr inte prio ett för mig när jag ska betala idag, säger Matilda Lindgren.
Caroline Sandelin
FAKTA MYNT
- Riksbanken svarar för landets försörjning av mynt genom att lämna ut mynt till bankerna. Bankerna, eller deras ombud, distribuerar sedan mynten vidare till handeln och allmänheten.
- Riksbanken har ingen kassa öppen dit allmänheten kan komma för att hämta ut eller lösa in mynt.
NYHETER
- Alla mynt utom 10-kronan får nya storlekar och material. 10-kronan behålls som den är idag.
- Myntens tema kommer att vara ”Sveriges statschef”. Förutom myntens valör ska de också innehålla texten ”Sverige” och utgivningsåret, formgivarens och riksbankschefens initialer samt första bokstaven i utgivningsorten. Utöver detta kan lilla riksvapnet förekomma på mynten.
- Många betalningar kommer att kunna göras med en 2-krona i stället för med två 1-kronor och med en 200-kronorssedel i stället för med två 100-kronorssedlar. Det gör att det kommer att behövas färre sedlar och mynt i samhället.
- Utbytet kommer tidigast att kunna genomföras 2014-2015.
Källa: Riksbanken
2011-04-27
Olika avgiftssystem på bibliotek
PITEÅ
Alla har vi någon gång glömt att lämna igen en lånad bok i tid. Men långt ifrån alla har koll på vilka förseningsavgifter som gäller, då varje bibliotek sätter sina egna regelverk. Microscoop har jämfört Piteå stadsbibliotek med Luleå universitetsbibliotek.
Systemen för förseningsavgifter skiljer sig åt, både vad gäller priser och antalet påminnelser, mellan de båda biblioteken. Biblioteket vid Institutionen för konst, kommunikation och lärande i Piteå tillhör Luleås universitetsbibliotek, och går under samma regler. Där gäller endast förseningsavgifter för kurslitteratur. Vid försenad inlämning tillkommer en förseningsavgift på 50 kronor, och därefter höjs aldrig bötesbeloppet.
- Det är ett fullständigt vansinnigt system där låntagarna kan sätta i system att lämna in böcker för sent, säger Helen Esberg, bibliotekarie vid Piteås stadsbibliotek.
Dyrt för studenter
Förseningsavgifterna vid Piteå stadsbibliotek höjs gradvis beroende på hur långt gången förseningen är. Här skickas förseningsavgifter ut i flera omgångar och låntagaren får fler påminnelser.
- Det är inga stora avgifter, de täcker förmodligen inte ens hälften av de administrativa kostnaderna. Men de fyller sin funktion, säger Helen Esberg.
Helen Viklund, som är bibliotekarie vid Institutionen för konst, kommunikation och lärande, tycker att deras system är snällare mot studenternas tunna plånböcker.
- Det är hårt för en student att behöva betala stora summor vid förseningar. Vårt system är snällare mot tomma börsar, säger Helen Viklund.
När lånade medier går sönder eller försvinner så tar biblioteken ut en schablonavgift. Men båda de tillfrågade biblioteken brukar uppmana sina låntagare att köpa nya böcker själva och på så vis komma undan lite billigare.
Hur hårda är ni? Brukar ni ha överseende med förseningar?
- Vi brukar kunna vara ganska snälla. Det skiljer sig från gång till gång, men en dags försening har vi ofta överseende med, säger Daniel Gunnestam på stadsbiblioteket.
Vad använder ni pengarna till?
- Alla pengar hamnar i ett gemensamt konto för hela bibliotekets verksamhet för att vi ska kunna inhandla nya upplagor, säger Helen Esberg på stadsbiblioteket.
Vid Luleå universitetsbibliotek använder man pengarna på samma sätt.
Malin Wretling & Erik Strömberg
Alla har vi någon gång glömt att lämna igen en lånad bok i tid. Men långt ifrån alla har koll på vilka förseningsavgifter som gäller, då varje bibliotek sätter sina egna regelverk. Microscoop har jämfört Piteå stadsbibliotek med Luleå universitetsbibliotek.
Systemen för förseningsavgifter skiljer sig åt, både vad gäller priser och antalet påminnelser, mellan de båda biblioteken. Biblioteket vid Institutionen för konst, kommunikation och lärande i Piteå tillhör Luleås universitetsbibliotek, och går under samma regler. Där gäller endast förseningsavgifter för kurslitteratur. Vid försenad inlämning tillkommer en förseningsavgift på 50 kronor, och därefter höjs aldrig bötesbeloppet.
- Det är ett fullständigt vansinnigt system där låntagarna kan sätta i system att lämna in böcker för sent, säger Helen Esberg, bibliotekarie vid Piteås stadsbibliotek.
Dyrt för studenter
Förseningsavgifterna vid Piteå stadsbibliotek höjs gradvis beroende på hur långt gången förseningen är. Här skickas förseningsavgifter ut i flera omgångar och låntagaren får fler påminnelser.
- Det är inga stora avgifter, de täcker förmodligen inte ens hälften av de administrativa kostnaderna. Men de fyller sin funktion, säger Helen Esberg.
Helen Viklund, som är bibliotekarie vid Institutionen för konst, kommunikation och lärande, tycker att deras system är snällare mot studenternas tunna plånböcker.
- Det är hårt för en student att behöva betala stora summor vid förseningar. Vårt system är snällare mot tomma börsar, säger Helen Viklund.
När lånade medier går sönder eller försvinner så tar biblioteken ut en schablonavgift. Men båda de tillfrågade biblioteken brukar uppmana sina låntagare att köpa nya böcker själva och på så vis komma undan lite billigare.
Hur hårda är ni? Brukar ni ha överseende med förseningar?
- Vi brukar kunna vara ganska snälla. Det skiljer sig från gång till gång, men en dags försening har vi ofta överseende med, säger Daniel Gunnestam på stadsbiblioteket.
Vad använder ni pengarna till?
- Alla pengar hamnar i ett gemensamt konto för hela bibliotekets verksamhet för att vi ska kunna inhandla nya upplagor, säger Helen Esberg på stadsbiblioteket.
Vid Luleå universitetsbibliotek använder man pengarna på samma sätt.
Malin Wretling & Erik Strömberg
Fakta om skolbibliotekets avgifter
- Endast förseningsavgift för kurslitteratur
- 50 kronor efter en dags försening, därefter ingen höjning
- Trasiga eller borttappade böcker bekostas av låntagaren efter en viss tid, kostnad enligt schablonavgift
- Om låntagaren inte betalar sin skuld spärras denne från ytterligare lån fram till dess att avgiften betalas
Fakta om stadsbibliotekets avgifter
- 1:a påminnelseavgiften kostar 30 kronor
- 2:a påminnelseavgiften kostar 40 kronor (totalt 70 kr)
- Därefter faktureras krav på schablonavgift
- Låntagare spärras för ytterligare lån om det finns en skuld på 50 kronor eller mer
2011-04-27
Jag och dessa cryptosoridium kommer inte överens
KRÖNIKA
Under de elva första åren av 2000-talet har jag inget minne av att jag legat nerbäddad i magsjuka. Influensorna har däremot duggat relativt tätt, men magen har varit stabil – tills i år. För efter att vi slängt ut 2010-års kalendrar och hängt upp de nya innehållande de 365 dagarna som utgör 2011 så har det hänt något. Min mage har gett upp. Den orkar inte stå emot längre.
Jag trodde givetvis att det berodde på att jag under 2010 blev pappa för första gången och att med barnen kommer, förutom ett helt nytt liv och en massa glädje, bakterier som leder till sjukdomar. Visst, nog ligger det säkert en smula sanning i den teorin, men efter att jag för någon vecka sedan åkte på min fjärde magsjuka sedan januaris start kände jag att något annat lurade i vassen. Och ack så rätt jag hade.
Boven i dramat heter cryptosoridium – en parasit som legat bakom en stor del av Skellefteåinnevånares toalettbesök den senare tiden. Precis samma skit som drabbade Östersund under förra året. Parasiten har tydligen funnits i vårat kära kranvatten i en längre tid, och ovetandes har jag, och alla andra, gått och njutit av klunkarna som runnit ner genom strupen samtidigt som de elaka småttingarna inte har velat något annat än att göra uppror i våra magsäckar. Uppror som jag, min sambo och min son fått känna vibrationerna av om och om igen.
Samtidigt som det är enormt jobbigt att inte kunna dricka vattnet från kranen, vilket får en att känna sig en smula handikappad, så är det skönt att vi äntligen fått ett svar på varför alla sprungit som galningar till toaletten för att bajsa vatten. Inte för att det är särskilt kul att koka kranvattnet och därefter kyla ner det för att sedan kunna dricka det, vilket inte heller är något hellelujah moment i smakväg. Men jag gör det tusen gånger hellre än att dela min kropp med dessa cryptosoridium som har fått mig att inse hur lite jag har saknat att vara magsjuk. Förhoppningsvis har jag och min familj gjort bort vår del för detta årtusende.
Det är bara att ta tjuren vid hornen och göra allt för att undvika dessa parasiter i fortsättningen. Den senaste informationen säger att vi Skelleftebor måste koka vårt dricksvatten i minst tre månader. Det innebär förmodligen att 2011 blir det år som jag tar rekord i antal öl under en och samma sommar.
Inget ont som har något gott med sig.
Arvid Marklund
Under de elva första åren av 2000-talet har jag inget minne av att jag legat nerbäddad i magsjuka. Influensorna har däremot duggat relativt tätt, men magen har varit stabil – tills i år. För efter att vi slängt ut 2010-års kalendrar och hängt upp de nya innehållande de 365 dagarna som utgör 2011 så har det hänt något. Min mage har gett upp. Den orkar inte stå emot längre.
Jag trodde givetvis att det berodde på att jag under 2010 blev pappa för första gången och att med barnen kommer, förutom ett helt nytt liv och en massa glädje, bakterier som leder till sjukdomar. Visst, nog ligger det säkert en smula sanning i den teorin, men efter att jag för någon vecka sedan åkte på min fjärde magsjuka sedan januaris start kände jag att något annat lurade i vassen. Och ack så rätt jag hade.
Boven i dramat heter cryptosoridium – en parasit som legat bakom en stor del av Skellefteåinnevånares toalettbesök den senare tiden. Precis samma skit som drabbade Östersund under förra året. Parasiten har tydligen funnits i vårat kära kranvatten i en längre tid, och ovetandes har jag, och alla andra, gått och njutit av klunkarna som runnit ner genom strupen samtidigt som de elaka småttingarna inte har velat något annat än att göra uppror i våra magsäckar. Uppror som jag, min sambo och min son fått känna vibrationerna av om och om igen.
Samtidigt som det är enormt jobbigt att inte kunna dricka vattnet från kranen, vilket får en att känna sig en smula handikappad, så är det skönt att vi äntligen fått ett svar på varför alla sprungit som galningar till toaletten för att bajsa vatten. Inte för att det är särskilt kul att koka kranvattnet och därefter kyla ner det för att sedan kunna dricka det, vilket inte heller är något hellelujah moment i smakväg. Men jag gör det tusen gånger hellre än att dela min kropp med dessa cryptosoridium som har fått mig att inse hur lite jag har saknat att vara magsjuk. Förhoppningsvis har jag och min familj gjort bort vår del för detta årtusende.
Det är bara att ta tjuren vid hornen och göra allt för att undvika dessa parasiter i fortsättningen. Den senaste informationen säger att vi Skelleftebor måste koka vårt dricksvatten i minst tre månader. Det innebär förmodligen att 2011 blir det år som jag tar rekord i antal öl under en och samma sommar.
Inget ont som har något gott med sig.
Arvid Marklund
2011-04-25
Murmansk, en stad med många sidor och väder
I över en vecka, tio dagar för att vara mer petig, har jag befunnit mig i en stad 12 timmar från Piteå och ändå som att komma till andra sidan jorden. Murmansk.
En stad precis som alla andra och ändå inte. Där mina fördomar besannades och motbevisades på en och samma gång. Om det nu säger någonting. Murmansk är en stad som är otroligt svår att beskriva om man inte själv varit där. Den har så många sidor.
Vi landade i en stad. I grå betong och så förfallet som man aldrig ser i Sverige. Och vi tittade storögt på varandra där i bilen. Vägarna var urusla. Vi satt och hoppade i bilen på vägen och överallt när man sedan gick under kommande veckan var det gropar och hål. Vattenfyllda med smutsigt vatten. Och jag lovade högt, så alla hörde det, att jag aldrig mer ska gnälla på slasket som blir på våren i Sverige.
Det kändes så långt ifrån hemma. Så långt ifrån det man var van vid. Så främmande.
De slitna byggnaderna och vädren som skiftade hela tiden. Från sol, till regn, till snö och tillbaka till sol igen. Sedan hagel. Och vi åkte runt delar av staden och såg allt det där man ska ha sett.
Men så stannade vi vid ett slitet hus. Och klev in. En lång trappa, som i en sliten trappuppgång i vitt ledda oss upp och jag kände mig tveksam. Vi klev in genom en dörr högst upp. En restaurang, vi skulle äta lunch. Och det som på utsidan såg så förfallet ut var nu en vacker plats. Med dämpad belysning och mjuka stolar. God mat och musik som spelades från en musikkanal på teven. Och människorna var vänliga. Men man fick vänta på maten. Länge. Vilket är något man måste vänja sig vid i den här staden. Det kan ta upp mot en timme innan man får maten på bordet, speciellt vid ett stort sällskap. Och då är det inte säkert att all mat kommer ut samtidigt.
Ett av de problem som fanns i den vardag jag levde i en vecka var att väldigt få av de människor som bor i Murmansk inte kan engelska. Om man inte hade kontaktstudenterna med sig, vilket man inte alltid hade, så gällde det att försöka göra sig förstådd på egen hand. Inte helt lätt eftersom jag inte kan ryska. Men man klarar sig bra. Genom pekningar och kroppsspråk gör man sig bra förstådd. Jag beställde mat på restaurang på det sättet och det blev aldrig fel.
Om bara båda försöker och har överseende med att den andra inte förstår vad man säger då går det nästan alltid bra.
Tackar man sedan på det språk de pratar. Eller i alla fall försöker. Då får man oftast ett uppskattande leende tillbaka.
Och man gör sig en vardag. Kommer in i ett levnadssätt och, hur klyschigt det än låter, ser något vackert i alla platser. Var man än kommer och är.
Susanna Larsson-Schulz
En stad precis som alla andra och ändå inte. Där mina fördomar besannades och motbevisades på en och samma gång. Om det nu säger någonting. Murmansk är en stad som är otroligt svår att beskriva om man inte själv varit där. Den har så många sidor.
Vi landade i en stad. I grå betong och så förfallet som man aldrig ser i Sverige. Och vi tittade storögt på varandra där i bilen. Vägarna var urusla. Vi satt och hoppade i bilen på vägen och överallt när man sedan gick under kommande veckan var det gropar och hål. Vattenfyllda med smutsigt vatten. Och jag lovade högt, så alla hörde det, att jag aldrig mer ska gnälla på slasket som blir på våren i Sverige.
Det kändes så långt ifrån hemma. Så långt ifrån det man var van vid. Så främmande.
De slitna byggnaderna och vädren som skiftade hela tiden. Från sol, till regn, till snö och tillbaka till sol igen. Sedan hagel. Och vi åkte runt delar av staden och såg allt det där man ska ha sett.
Men så stannade vi vid ett slitet hus. Och klev in. En lång trappa, som i en sliten trappuppgång i vitt ledda oss upp och jag kände mig tveksam. Vi klev in genom en dörr högst upp. En restaurang, vi skulle äta lunch. Och det som på utsidan såg så förfallet ut var nu en vacker plats. Med dämpad belysning och mjuka stolar. God mat och musik som spelades från en musikkanal på teven. Och människorna var vänliga. Men man fick vänta på maten. Länge. Vilket är något man måste vänja sig vid i den här staden. Det kan ta upp mot en timme innan man får maten på bordet, speciellt vid ett stort sällskap. Och då är det inte säkert att all mat kommer ut samtidigt.
Ett av de problem som fanns i den vardag jag levde i en vecka var att väldigt få av de människor som bor i Murmansk inte kan engelska. Om man inte hade kontaktstudenterna med sig, vilket man inte alltid hade, så gällde det att försöka göra sig förstådd på egen hand. Inte helt lätt eftersom jag inte kan ryska. Men man klarar sig bra. Genom pekningar och kroppsspråk gör man sig bra förstådd. Jag beställde mat på restaurang på det sättet och det blev aldrig fel.
Om bara båda försöker och har överseende med att den andra inte förstår vad man säger då går det nästan alltid bra.
Tackar man sedan på det språk de pratar. Eller i alla fall försöker. Då får man oftast ett uppskattande leende tillbaka.
Och man gör sig en vardag. Kommer in i ett levnadssätt och, hur klyschigt det än låter, ser något vackert i alla platser. Var man än kommer och är.
Susanna Larsson-Schulz
2011-04-21
Ingen plan för upprepade felparkeringar
PITEÅ
Under flera dagar i följd har Microscoop följt och dokumenterat felparkeringar utanför Nygatans kiosk i Piteå.
– Det är helt förbjudet att parkera där, säger Johord Roslund som är kommunanställd parkeringsvakt.
Nygatans kiosk har många besökare varje dag, uppemot 200 stycken. Många av dessa kunder tar bilen till kiosken. Utanför finns det inga lagliga parkeringsplatser, många bilister väljer då att parkera mitt framför den närliggande cykelbanan, där det tydligt är skyltat för parkeringsförbud.
– Jag har sett att det brukar stå bilar där. Jag gnäller inte när det är ett fåtal bilar utanför kiosken, då cyklar jag bara runt. Men om det står många bilar där, blir det en helt annan situation, säger David Saulesco, som regelbundet brukar cykla förbi Nygatans kiosk.
Att cykla eller gå runt de felparkerade bilarna innebär ofta att förbipasserande tvingas ut på bilvägen. Detta ser dock inte Lillemor Andersson, som står i kassan på Nygatans kiosk, som något problem.
– Om det står massor av bilar där så får man väl cykla runt, så jävla jobbigt kan det väl inte vara, säger hon.
Inga åtgärder
Parkeringsvakten Johord Roslund berättar att både han och Polisen ser hårt på felparkering i anslutning till trottoarer, cykelvägar och där situationen innebär trafikfara. Microscoop visar Johord Roslund de dokumenterade felparkeringarna.
– Jag håller med om att det ni visar är felaktiga parkeringar. Men vad jag vet så vill inte Gatukontoret göra någonting åt situationen. Grannar i området och kioskpersonal ringer ibland till mig och tipsar om felparkering, men det tar mig cirka tio minuter att komma dit. Då har de flesta bilisterna ofta hunnit åka, säger han.
Lagligt alternativ
Lillemor Andersson på Nygatans kiosk försvarar bilisterna.
– Våra kunder måste få parkera utanför. Det rör sig om korta besök på 2-3 minuter. Jag kallar bara på parkeringsvakt då jag ser att någon som inte är kund här blockerar plats för mina kunder.
I Piteås innerstad gäller en parkeringsfri zon. Nygatans kiosk befinner sig i zonen.
– Detta är piteborna mycket medvetna om. Jag har såklart lite överseende med besökare från andra städer. Men det är upp till varje billist att ta reda på vilka regler som gäller och det finns flera skyltar i Piteå som visar var det är förbjudet att parkera, säger Johord Roslund.
Var är närmaste lagliga stället att parkera på för Nygatans kioskbesökare?
– Närmaste stället är nere på busstationen, säger Johord Roslund.
Erik Strömberg & Malin Wretling
Under flera dagar i följd har Microscoop följt och dokumenterat felparkeringar utanför Nygatans kiosk i Piteå.
– Det är helt förbjudet att parkera där, säger Johord Roslund som är kommunanställd parkeringsvakt.
Nygatans kiosk har många besökare varje dag, uppemot 200 stycken. Många av dessa kunder tar bilen till kiosken. Utanför finns det inga lagliga parkeringsplatser, många bilister väljer då att parkera mitt framför den närliggande cykelbanan, där det tydligt är skyltat för parkeringsförbud.
– Jag har sett att det brukar stå bilar där. Jag gnäller inte när det är ett fåtal bilar utanför kiosken, då cyklar jag bara runt. Men om det står många bilar där, blir det en helt annan situation, säger David Saulesco, som regelbundet brukar cykla förbi Nygatans kiosk.
Att cykla eller gå runt de felparkerade bilarna innebär ofta att förbipasserande tvingas ut på bilvägen. Detta ser dock inte Lillemor Andersson, som står i kassan på Nygatans kiosk, som något problem.
– Om det står massor av bilar där så får man väl cykla runt, så jävla jobbigt kan det väl inte vara, säger hon.
Inga åtgärder
Parkeringsvakten Johord Roslund berättar att både han och Polisen ser hårt på felparkering i anslutning till trottoarer, cykelvägar och där situationen innebär trafikfara. Microscoop visar Johord Roslund de dokumenterade felparkeringarna.
– Jag håller med om att det ni visar är felaktiga parkeringar. Men vad jag vet så vill inte Gatukontoret göra någonting åt situationen. Grannar i området och kioskpersonal ringer ibland till mig och tipsar om felparkering, men det tar mig cirka tio minuter att komma dit. Då har de flesta bilisterna ofta hunnit åka, säger han.
Lagligt alternativ
Lillemor Andersson på Nygatans kiosk försvarar bilisterna.
– Våra kunder måste få parkera utanför. Det rör sig om korta besök på 2-3 minuter. Jag kallar bara på parkeringsvakt då jag ser att någon som inte är kund här blockerar plats för mina kunder.
I Piteås innerstad gäller en parkeringsfri zon. Nygatans kiosk befinner sig i zonen.
– Detta är piteborna mycket medvetna om. Jag har såklart lite överseende med besökare från andra städer. Men det är upp till varje billist att ta reda på vilka regler som gäller och det finns flera skyltar i Piteå som visar var det är förbjudet att parkera, säger Johord Roslund.
Var är närmaste lagliga stället att parkera på för Nygatans kioskbesökare?
– Närmaste stället är nere på busstationen, säger Johord Roslund.
Erik Strömberg & Malin Wretling
2011-04-21
Snuskigt med hyrfilm?
Har du också sett Telias nya reklamfilm? Där framställs hyrfilm i butik som ett ohygieniskt, eller för att inte säga ett rent av äckligt alternativ. Filmfodralen får i reklamen uppleva det mesta, från nysningar till närkontakt med döda fåglar (se nedan).
Ingen regelbunden rengöring på Hemmakväll
PITEÅ
På hyrfilmsbutiken Hemmakväll i Piteå är man inte orolig för att reklamfilmen ska avskräcka kunder från att hyra film.
– Om någon kund skulle säga att det är ohygieniskt att hyra film skulle jag bara skratta, säger David Andersson, butikschef på Hemmakväll.
När filmer återlämnas till Hemmakväll åker de flesta filmerna tillbaka till hyllorna utan någon som helst rengöring. Det är endast filmer med tydligt synbar smuts som rengörs innan de hyrs ut till nästa kund.
– Ibland får vi tillbaka filmer med kafferingar, gräddfil eller något annat okänt kladd, då torkar vi såklart av dem. Men vi står inte med handsprit hela dagarna, säger David Andersson.
Jennifer Nilsson, 14 år från Piteå hyr ofta film och tycker att Telias reklamfilm påverkat hennes sätt att se på hyrfilm. Microscoop berättar för henne att man på Hemmakväll inte regelbundet rengör alla skivor och fodral.
– Det borde göras varje gång en film återlämnas. Jag är en sådan som alltid använder handsprit hemma, säger hon.
Stig Normark, 64 år från Piteå låter sig däremot inte påverkas av reklamfilmen.
– Jag har sett reklamen, men den påverkar mig inte alls. Vi lever ju av bakterier, säger han.
David Andersson på Hemmakväll tycker att reklamfilmen är mer rolig än avskräckande.
– Jag tror att folk kommer att tycka om reklamen, men jag tror inte att de blir rädda för att hyra här, säger han.
Malin Wretling & Erik Strömberg
På hyrfilmsbutiken Hemmakväll i Piteå är man inte orolig för att reklamfilmen ska avskräcka kunder från att hyra film.
– Om någon kund skulle säga att det är ohygieniskt att hyra film skulle jag bara skratta, säger David Andersson, butikschef på Hemmakväll.
När filmer återlämnas till Hemmakväll åker de flesta filmerna tillbaka till hyllorna utan någon som helst rengöring. Det är endast filmer med tydligt synbar smuts som rengörs innan de hyrs ut till nästa kund.
– Ibland får vi tillbaka filmer med kafferingar, gräddfil eller något annat okänt kladd, då torkar vi såklart av dem. Men vi står inte med handsprit hela dagarna, säger David Andersson.
Jennifer Nilsson, 14 år från Piteå hyr ofta film och tycker att Telias reklamfilm påverkat hennes sätt att se på hyrfilm. Microscoop berättar för henne att man på Hemmakväll inte regelbundet rengör alla skivor och fodral.
– Det borde göras varje gång en film återlämnas. Jag är en sådan som alltid använder handsprit hemma, säger hon.
Stig Normark, 64 år från Piteå låter sig däremot inte påverkas av reklamfilmen.
– Jag har sett reklamen, men den påverkar mig inte alls. Vi lever ju av bakterier, säger han.
David Andersson på Hemmakväll tycker att reklamfilmen är mer rolig än avskräckande.
– Jag tror att folk kommer att tycka om reklamen, men jag tror inte att de blir rädda för att hyra här, säger han.
Malin Wretling & Erik Strömberg
2011-04-11
Bensinpriset - en het vardagsfråga
Priset på en liter 95
oktanig bensin har idag nästan nått 14,50 kronor. Men trots det höga priset
tjänar bensinmackarna bara ett tiotal ören per liter som säljs.
– Vi är lika arga som kunderna när bensinen går upp i pris, säger Markus Lindgren, försäljare på Forslunds i Skellefteå.
Bilen är för många ett måste i vardagen. Speciellt i Norrland där avståndet mellan byar och städer kan vara stort. Idag ligger priset på en liter 95 oktanig bensin på 14,38 kronor, och prognosen visar på fortsatt stigande priser.
– Vi är just på väg ut ur en lågkonjunktur och priset kommer att fortsätta öka, säger Torbjörn Iwarson till DN, råvaruchef på Handelsbanken, som spår att bensinpriset går upp till 18 kronor innan toppen är nådd.
Ingen jättevinst
På literpriset 14,38 går nästan 8,50 kronor till skatter och moms. På det som blir över gör inte bensinstationerna någon stor förtjänst.
– Det är väl fel att säga att vi inte tjänar något alls på försäljningen av drivmedel, men det handlar bara om några ören per liter, berättar Christer Stenlund, platschef på OK/Q8 i Skellefteå.
– Jag skulle tro att vi har en vinst på cirka 10-15 öre per liter, inte mer. Så vi är lika arga som kunderna när bensinen går upp i pris, säger Markus Lindgren.
Christer Stenlund berättar att förtjänsten var större per liter för cirka 20år sedan då bensinmackarna fick det dubbla i vinst per liter, trots att priset var betydligt lägre.
– Skillnaden är väl att vi kör betydligt mer bil idag än då, menar han.
Större miljötänk
För många personer och familjer är det ett vardagsproblem att bensinpriset ökat så pass mycket de senaste åren. För en familj som bor en bit ifrån arbete och skola, och måste pendla, kostar det mycket att flera gånger per månad fylla tanken. Detta har lett till att vi tänker till i våra val av bilar.
– Jag skulle tro att av de bilar vi säljer idag är 90 procent dieselbilar eftersom de är bränslesnåla och kostar mindre i skatt, vilket kan innebära lägre utgifter för en familj, berättar Markus Lindgren.
På OK/Q8 har personalen också märkt att det finns en utveckling som pekar åt ett större miljötänk.
– Även om etanolen har minskat lite så har dieselförsäljningen ökat enorm mycket, menar Christer Stenlund.
Vad anser du om dagens bensinpris?
Eftersom vi har bestämt att vi ska betala skatt och moms på bensinen så är priset egentligen inte så högt med tanke på vilken process som ska göras innan den finns på plats.
Vad är det som påverkar bensinpriset?
Ja, det är väl hur det ser ut i världen, och sen spelar ju även dollarkursen in.
Minskar kunder när priset stiger?
Strax efter en höjning kan det märkas, men efter några dagar är allt som vanligt och kunderna är tillbaka.
Men att mackarna tjänar stort på bensinförsäljning är alltså en lögn?
Jo, vi måste ha andra verksamheter för att kunna gå runt och tjäna pengar.
Arvid Marklund
– Vi är lika arga som kunderna när bensinen går upp i pris, säger Markus Lindgren, försäljare på Forslunds i Skellefteå.
Bilen är för många ett måste i vardagen. Speciellt i Norrland där avståndet mellan byar och städer kan vara stort. Idag ligger priset på en liter 95 oktanig bensin på 14,38 kronor, och prognosen visar på fortsatt stigande priser.
– Vi är just på väg ut ur en lågkonjunktur och priset kommer att fortsätta öka, säger Torbjörn Iwarson till DN, råvaruchef på Handelsbanken, som spår att bensinpriset går upp till 18 kronor innan toppen är nådd.
Ingen jättevinst
På literpriset 14,38 går nästan 8,50 kronor till skatter och moms. På det som blir över gör inte bensinstationerna någon stor förtjänst.
– Det är väl fel att säga att vi inte tjänar något alls på försäljningen av drivmedel, men det handlar bara om några ören per liter, berättar Christer Stenlund, platschef på OK/Q8 i Skellefteå.
– Jag skulle tro att vi har en vinst på cirka 10-15 öre per liter, inte mer. Så vi är lika arga som kunderna när bensinen går upp i pris, säger Markus Lindgren.
Christer Stenlund berättar att förtjänsten var större per liter för cirka 20år sedan då bensinmackarna fick det dubbla i vinst per liter, trots att priset var betydligt lägre.
– Skillnaden är väl att vi kör betydligt mer bil idag än då, menar han.
Större miljötänk
För många personer och familjer är det ett vardagsproblem att bensinpriset ökat så pass mycket de senaste åren. För en familj som bor en bit ifrån arbete och skola, och måste pendla, kostar det mycket att flera gånger per månad fylla tanken. Detta har lett till att vi tänker till i våra val av bilar.
– Jag skulle tro att av de bilar vi säljer idag är 90 procent dieselbilar eftersom de är bränslesnåla och kostar mindre i skatt, vilket kan innebära lägre utgifter för en familj, berättar Markus Lindgren.
På OK/Q8 har personalen också märkt att det finns en utveckling som pekar åt ett större miljötänk.
– Även om etanolen har minskat lite så har dieselförsäljningen ökat enorm mycket, menar Christer Stenlund.
Vad anser du om dagens bensinpris?
Eftersom vi har bestämt att vi ska betala skatt och moms på bensinen så är priset egentligen inte så högt med tanke på vilken process som ska göras innan den finns på plats.
Vad är det som påverkar bensinpriset?
Ja, det är väl hur det ser ut i världen, och sen spelar ju även dollarkursen in.
Minskar kunder när priset stiger?
Strax efter en höjning kan det märkas, men efter några dagar är allt som vanligt och kunderna är tillbaka.
Men att mackarna tjänar stort på bensinförsäljning är alltså en lögn?
Jo, vi måste ha andra verksamheter för att kunna gå runt och tjäna pengar.
Arvid Marklund
2011-04-11
Det nya musik-Sverige
Svenskt artisteri har nått stora
framgångar de senaste åren och lett till en orkan av
musikproduktioner. Samtidigt som musikmaskinen Stockholm styr mycket
av branschen jobbar utvecklingsbolaget BDPop med att sätta
norrländska artister på kartan.
De senaste åren har varit snälla emot svensk musik och Sverige kryllar av artister, producenter och musikproduktioner. Framgångarna är glädjande, men de betyder också att konkurrensen hårdnat betydligt och för gemene man kan branschen kännas problematisk.
Svår bransch
Mitt i musikorkanen finns BDPop, ett bolag som finns till för att hjälpa norrländska artister att marknadsföra sig. De finns också för att hjälpa till med finansiering, arrangemang och kontakter. BDPop har idag hjälpt ett 40-tal artister och vägrar låta avståndet till musikbranschens huvudstad Stockholm göra Norrbotten underlägsna.
- Många musiker i Norrbotten upplever nog avståndet, men musikbranschen är svår var man än bor, säger Ollie Olson, artistutvecklare på BDPop.
Ledstjärna
Ollie Olson tycker att konkurrensen idag nått högre nivåer än någonsin tidigare. Medvetenheten om vad branschen innebär och vilka som är delar av den är dessutom större idag, men den kan samtidigt fungera som en bra ledstjärna. Norrbotten och BDPop har bland annat fostrat swingrapbandet Movits! och rapparen Zacke, som på senare tid blivit framgångsrika på musikscener runt om i Sverige och även i USA.
- Deras stora framfart har bevisat att det går att lyckas, säger Ollie Olson.
Idogt jobb
Att lyckas som artist är onekligen en lång process som innebär hårt jobb, stark målmedvetenhet och mycket slit, men bandet Movits! är enligt Ollie Olson ett exempel på att envishet lönar sig.
- De har legat i som små illrar, jobbat hårt och jag tror att allmänheten känner det, säger han.
Trots de 100 milen ner till musikbranschen i Stockholm går det alltså ändå att lyckas med sina musikaliska ambitioner, och Ollie Olson tycker att framtiden ser ljus ut.
- Det har gått bra för många artister från norr så man ska aldrig säga att något är omöjligt, säger han.
Caroline Sandelin
De senaste åren har varit snälla emot svensk musik och Sverige kryllar av artister, producenter och musikproduktioner. Framgångarna är glädjande, men de betyder också att konkurrensen hårdnat betydligt och för gemene man kan branschen kännas problematisk.
Svår bransch
Mitt i musikorkanen finns BDPop, ett bolag som finns till för att hjälpa norrländska artister att marknadsföra sig. De finns också för att hjälpa till med finansiering, arrangemang och kontakter. BDPop har idag hjälpt ett 40-tal artister och vägrar låta avståndet till musikbranschens huvudstad Stockholm göra Norrbotten underlägsna.
- Många musiker i Norrbotten upplever nog avståndet, men musikbranschen är svår var man än bor, säger Ollie Olson, artistutvecklare på BDPop.
Ledstjärna
Ollie Olson tycker att konkurrensen idag nått högre nivåer än någonsin tidigare. Medvetenheten om vad branschen innebär och vilka som är delar av den är dessutom större idag, men den kan samtidigt fungera som en bra ledstjärna. Norrbotten och BDPop har bland annat fostrat swingrapbandet Movits! och rapparen Zacke, som på senare tid blivit framgångsrika på musikscener runt om i Sverige och även i USA.
- Deras stora framfart har bevisat att det går att lyckas, säger Ollie Olson.
Idogt jobb
Att lyckas som artist är onekligen en lång process som innebär hårt jobb, stark målmedvetenhet och mycket slit, men bandet Movits! är enligt Ollie Olson ett exempel på att envishet lönar sig.
- De har legat i som små illrar, jobbat hårt och jag tror att allmänheten känner det, säger han.
Trots de 100 milen ner till musikbranschen i Stockholm går det alltså ändå att lyckas med sina musikaliska ambitioner, och Ollie Olson tycker att framtiden ser ljus ut.
- Det har gått bra för många artister från norr så man ska aldrig säga att något är omöjligt, säger han.
Caroline Sandelin
2011-04-11
Hälsan före pengar
Året var 2009 då Apotekets monopol togs bort. Idag finns det
flertalet kedjor runt om i landet. Men nog kan man undra hur det
egentligen är med medicinerna och vad som gäller om de inte finns inne.
Sedan monopolet försvann har antalet mediciner till viss del ökat hos de tre apoteksaktörerna som finns representerade i Piteå kommun. På Apoteket Hjärtat i Piteå säger man att det är skillnad på de receptbelagda och de man får ut utan recept. De utan recept har man fått fler av, i form av olika märken. De andra finns det regler för att man ska kunna tillhanda hålla men inte ha i lager. Samma sak säger Christian Jebsen som är informatör på Apoteksgruppen, en annan av de kedjor som dök upp efter utförsäljningen, även de har fått en viss ökning av märken i butiken även om de tagit över ett lager som redan fanns sedan innan.
Andreas Rosenlund, informationsdirektör på Kronans droghandel, säger att de inte fått något direkt större lager av läkemedel, de måste enligt lag kunna tillhandahålla alla läkemedel men säger också att det är omöjligt att ha alla i lager.
Beställer in medicin
Om medicinen man ska ha inte finns inne på de apoteken ska de kunna tillhandahållas inom 24 timmar. Eftersom den då beställs in. Det är dock en sanning med modifikation enligt Christian Jebsen.
- De större leverantörerna behöver få beställningen innan ett visst klockslag, kommer du som kund in precis innan vi stänger en torsdag är det inte säkert att du kan få den på fredagen.
Om det sedan visar sig att just det apoteket har helgstängt kan det dröja till måndag innan personen får medicinen. Även Andreas Rosenlund säger att det tar från 24 timmar att få sin medicin om den inte finns inne i butiken men säger även att det kan ta upp till 48 timmar, alltså två dagar, beroende på när leverantören har stopptid på beställningarna.
Ingen gemensam databas
Men de olika apoteksaktörerna har en överenskommelse att man ska ringa till varandra om man inte själv har medicinen inne och det är akut. De kan däremot inte se varandras lager och har ingen gemensam databas.
-Det är inte konkurrenskraftigt och vi konkurrerar ju om kunderna säger Andreas Rosenlund.
Men de ringer till varandra vid akuta tillfällen eller kopplar kunden vidare till den apoteksaktören som finns i närheten, om det inte finns något i den egna kedjan på orten som har det eftersökta läkemedlet. Det är alltså ett informellt samarbete mellan kedjorna som bara sker vid det tillfället.
Andra märken
Dessutom kan det finnas andra märken att byta till. Vissa av dem är billigare men kan ha ett färgämne eller liknande enligt Christian Jebsen.
- Om det är på recept är kunder mer osäkra om de vill byta ut läkemedlet till något som motsvarar, säger Christian Jebsen.
Men för att få byta ut det läkemedlet som står på receptet måste man som kund godkänna att bytet görs. De anställda måste alltså fråga först innan ditt läkemedel kan bytas ut, oavsett om det är på den recept fria eller receptbelagda läkemedelsdelen.
Susanna Larsson-Schulz
Sedan monopolet försvann har antalet mediciner till viss del ökat hos de tre apoteksaktörerna som finns representerade i Piteå kommun. På Apoteket Hjärtat i Piteå säger man att det är skillnad på de receptbelagda och de man får ut utan recept. De utan recept har man fått fler av, i form av olika märken. De andra finns det regler för att man ska kunna tillhanda hålla men inte ha i lager. Samma sak säger Christian Jebsen som är informatör på Apoteksgruppen, en annan av de kedjor som dök upp efter utförsäljningen, även de har fått en viss ökning av märken i butiken även om de tagit över ett lager som redan fanns sedan innan.
Andreas Rosenlund, informationsdirektör på Kronans droghandel, säger att de inte fått något direkt större lager av läkemedel, de måste enligt lag kunna tillhandahålla alla läkemedel men säger också att det är omöjligt att ha alla i lager.
Beställer in medicin
Om medicinen man ska ha inte finns inne på de apoteken ska de kunna tillhandahållas inom 24 timmar. Eftersom den då beställs in. Det är dock en sanning med modifikation enligt Christian Jebsen.
- De större leverantörerna behöver få beställningen innan ett visst klockslag, kommer du som kund in precis innan vi stänger en torsdag är det inte säkert att du kan få den på fredagen.
Om det sedan visar sig att just det apoteket har helgstängt kan det dröja till måndag innan personen får medicinen. Även Andreas Rosenlund säger att det tar från 24 timmar att få sin medicin om den inte finns inne i butiken men säger även att det kan ta upp till 48 timmar, alltså två dagar, beroende på när leverantören har stopptid på beställningarna.
Ingen gemensam databas
Men de olika apoteksaktörerna har en överenskommelse att man ska ringa till varandra om man inte själv har medicinen inne och det är akut. De kan däremot inte se varandras lager och har ingen gemensam databas.
-Det är inte konkurrenskraftigt och vi konkurrerar ju om kunderna säger Andreas Rosenlund.
Men de ringer till varandra vid akuta tillfällen eller kopplar kunden vidare till den apoteksaktören som finns i närheten, om det inte finns något i den egna kedjan på orten som har det eftersökta läkemedlet. Det är alltså ett informellt samarbete mellan kedjorna som bara sker vid det tillfället.
Andra märken
Dessutom kan det finnas andra märken att byta till. Vissa av dem är billigare men kan ha ett färgämne eller liknande enligt Christian Jebsen.
- Om det är på recept är kunder mer osäkra om de vill byta ut läkemedlet till något som motsvarar, säger Christian Jebsen.
Men för att få byta ut det läkemedlet som står på receptet måste man som kund godkänna att bytet görs. De anställda måste alltså fråga först innan ditt läkemedel kan bytas ut, oavsett om det är på den recept fria eller receptbelagda läkemedelsdelen.
Susanna Larsson-Schulz
2011-04-11
Reklampauser - nödvändiga eller jobbiga?
Filmen har precis börjat. Du har krupit ner i soffan för att äntligen få lite avkoppling efter en lång arbetsdag. Just då du börjat slappna av och börjar förstå filmens handling bryts det för reklam. Det är lika irriterande varje gång. Vissa sappar till något annat under pausen. Andra utnyttjar tiden till att pudra näsan eller göra i ordning te.
Efter att ha sett filmer och program på de kommersiella tv-kanalerna är vi så vana vid den heliga pausen var tjugonde minut, att det finns lagrat inom oss att ”snart är det paus.” När du en kväll hittat en långfilm på SVT väntar du då förfärat på den där pausen som aldrig kommer eller tycker du att det är enbart skönt att slippa reklamen?
Microscoop har gjort en enkät i centrala Piteå och tagit reda på om reklampauser är uppskattade eller inte bland piteborna.
Reklampauser - nödvändiga eller jobbiga?
Filmen har precis börjat. Du har krupit ner i soffan för att äntligen få lite avkoppling efter en lång arbetsdag. Just då du börjat slappna av och börjar förstå filmens handling bryts det för reklam. Det är lika irriterande varje gång. Vissa sappar till något annat under pausen. Andra utnyttjar tiden till att pudra näsan eller göra i ordning te.
Efter att ha sett filmer och program på de kommersiella tv-kanalerna är vi så vana vid den heliga pausen var tjugonde minut, att det finns lagrat inom oss att ”snart är det paus.” När du en kväll hittat en långfilm på SVT väntar du då förfärat på den där pausen som aldrig kommer eller tycker du att det är enbart skönt att slippa reklamen?
Microscoop har gjort en enkät i centrala Piteå och tagit reda på om reklampauser är uppskattade eller inte bland piteborna.
1. Tycker du att det är för mycket reklam på tv?
2. Kan du sakna reklampauser när du ser en långfilm på
SVT?
3. Vad gör du under reklampauserna?
Andreas Nilsson, 15 år, Piteå.
1. Ja, det är jobbigt när det är reklam var tjugonde minut.
2. Ja, det är skönt att kunna gå och hämta något att dricka ibland.
3. Jag brukar gå på toa eller byta kanal en stund.
Maj
Markström, 55 år, Piteå.
1. Så länge det är mellan programmen går det bra, men mitt i en film vill
jag inte ha någon reklam.
2. Nej, det är bara skönt att slippa.
3. Ibland stänger jag av tv:n och slutar titta för att jag blir så less på
reklamen.
1. Så länge det är mellan programmen går det bra, men mitt i en film vill
jag inte ha någon reklam.
2. Nej, det är bara skönt att slippa.
3. Ibland stänger jag av tv:n och slutar titta för att jag blir så less på
reklamen.
Grete
Gabrielsson, 44 år, Piteå.
1. Ja! Det är ganska störande när man ska se film. Särskilt då ljudvolymen ändras vid reklam. Den dubbade reklamen är mest störande.
2. Nej, det är ganska skönt. Jag gör bort toabesöken innan filmen börjar.
3. Jag går från tv:n, fixar kaffe, går på toa. Ofta fastnar jag i något annat och går inte tillbaka till det jag såg på innan.
1. Ja! Det är ganska störande när man ska se film. Särskilt då ljudvolymen ändras vid reklam. Den dubbade reklamen är mest störande.
2. Nej, det är ganska skönt. Jag gör bort toabesöken innan filmen börjar.
3. Jag går från tv:n, fixar kaffe, går på toa. Ofta fastnar jag i något annat och går inte tillbaka till det jag såg på innan.
Roger
Lindberg, 49 år, Piteå.
1. Ja, jag vill se tv, inte bara reklam.
2. Nej, för att jag vill se filmen som den är.
3. Sappa! Jag har även en inspelningsbar hårddisk, med den kan jag snabbspola förbi reklamen.
1. Ja, jag vill se tv, inte bara reklam.
2. Nej, för att jag vill se filmen som den är.
3. Sappa! Jag har även en inspelningsbar hårddisk, med den kan jag snabbspola förbi reklamen.
Johanna
Jonsson Granberg, 21 år, Piteå/Barcelona.
1. Jo, det tycker väl alla? Jag är en serienörd och jag bryter ihop när det kommer cliffhangers.
2. Absolut inte. Men i Spanien kan jag sakna den svenska reklamen.
3. Byta kanal, gå på toa och kanske ta en kopp te.
1. Jo, det tycker väl alla? Jag är en serienörd och jag bryter ihop när det kommer cliffhangers.
2. Absolut inte. Men i Spanien kan jag sakna den svenska reklamen.
3. Byta kanal, gå på toa och kanske ta en kopp te.
Text och foto: Malin Wretling & Erik Strömberg
MicroScoop i korthet
Nyhetspuffar, 11 april
Alla nyheter publiceras i sin helhet på den här sidan.
Alla nyheter publiceras i sin helhet på den här sidan.
2011-04-05
Foto: Malin Wretling
Frukostmöte med tidning
Tidningen kom inte den här morgonen.
Den ligger inte där och väntar på mig när jag vaknade den här
morgonen. Jag hade yrvaket snubblat ner för trapporna i jakt på min
morgonläsning.
Jag känner med händerna i postfacket. Sträcker frustrerat in armen längst in och böjer mig ner för att se så jag inte missar den bara. Men den är faktiskt inte där.
Den perfekta morgonen för mig innehåller en kopp kaffe och en tidning. Ja och så frukost.
Just kaffet och frukosten kan jag påverka. Jag kan glömma att köpa mjölk eller koka äggen alldeles för kort tid, eller jag kan köpa den där extra goda juicen. Men tidningen den kan jag inte påverka. Den ska bara finnas där. Punkt.
Nog kan man läsa tidningen på datorn numera. Det vet jag att det är många som gör. Men det är inte samma sak. Jag vill ha den på papper. Jag vill bläddra i den, hoppa mellan de olika delarna och jag vill få trycksvärta på fingrarna. Det är så det ska vara. Annars hade jag ju inte betalat en prenumeration. Då hade jag ägt en läsplatta.
Någon gång när jag hasat mig ner i pyjamasen till postfacket och grävt fram tidningen. Nöjd och glad att jag känner den i min hand. Så har det visat sig att det är en helt annan tidning jag fått, en som jag inte prenumererar på. Det gör mig inte så mycket. Det är mindre läsning eftersom det inte är lika många delar, men det är ändå en riktigt tidning. Då undrar jag mest förvirrat hur det kan vara så svårt att se skillnaden. De är ju inte speciellt lika.
Men utan en tidning blir min morgon inte samma sak. Inte resten av dagen heller eftersom min tidning är en trogen följeslagare dagen igenom. Hinner jag inte läsa klart den på morgonen åker den ner i väskan till skolan och om tillfälle ges kan det hända att jag drar upp den ur väskan och läser en sväng. Om inte kommer den med all säkerhet att läsas igenom på kvällen.
Kanske kan det ses som gammalmodigt. Men jag tycker om känslan av papper, det är på något sätt mer personligt. Jag får ingen relation till det jag läser när jag läser på en skärm. Inte som jag gör när jag har frukostmöte med min tidning.
SUSANNA LARSSON-SCHULZ
Jag känner med händerna i postfacket. Sträcker frustrerat in armen längst in och böjer mig ner för att se så jag inte missar den bara. Men den är faktiskt inte där.
Den perfekta morgonen för mig innehåller en kopp kaffe och en tidning. Ja och så frukost.
Just kaffet och frukosten kan jag påverka. Jag kan glömma att köpa mjölk eller koka äggen alldeles för kort tid, eller jag kan köpa den där extra goda juicen. Men tidningen den kan jag inte påverka. Den ska bara finnas där. Punkt.
Nog kan man läsa tidningen på datorn numera. Det vet jag att det är många som gör. Men det är inte samma sak. Jag vill ha den på papper. Jag vill bläddra i den, hoppa mellan de olika delarna och jag vill få trycksvärta på fingrarna. Det är så det ska vara. Annars hade jag ju inte betalat en prenumeration. Då hade jag ägt en läsplatta.
Någon gång när jag hasat mig ner i pyjamasen till postfacket och grävt fram tidningen. Nöjd och glad att jag känner den i min hand. Så har det visat sig att det är en helt annan tidning jag fått, en som jag inte prenumererar på. Det gör mig inte så mycket. Det är mindre läsning eftersom det inte är lika många delar, men det är ändå en riktigt tidning. Då undrar jag mest förvirrat hur det kan vara så svårt att se skillnaden. De är ju inte speciellt lika.
Men utan en tidning blir min morgon inte samma sak. Inte resten av dagen heller eftersom min tidning är en trogen följeslagare dagen igenom. Hinner jag inte läsa klart den på morgonen åker den ner i väskan till skolan och om tillfälle ges kan det hända att jag drar upp den ur väskan och läser en sväng. Om inte kommer den med all säkerhet att läsas igenom på kvällen.
Kanske kan det ses som gammalmodigt. Men jag tycker om känslan av papper, det är på något sätt mer personligt. Jag får ingen relation till det jag läser när jag läser på en skärm. Inte som jag gör när jag har frukostmöte med min tidning.
SUSANNA LARSSON-SCHULZ
2011-04-05
Många slarvar i Piteås rondeller
PITEÅ
Brukar du irritera dig på hur dina medtrafikanter kör i rondellerna? Eller har du själv dålig koll på vilka regler som gäller? MicroScoop stämde träff med Josefin Ehngren på Piteå Trafiksskola för att reda ut vilka skyldigheter man har som trafikant i en rondell. Josefin Ehngren tycker att Piteborna har relativt bra koll på vilka regler som gäller, men att det ofta slarvas med signalering vid utfart ur rondellerna.
Hur gör du själv? Svara på läsarfrågan under inslaget.
(Inslaget är inspelat och redigerat med iPhone)
Brukar du irritera dig på hur dina medtrafikanter kör i rondellerna? Eller har du själv dålig koll på vilka regler som gäller? MicroScoop stämde träff med Josefin Ehngren på Piteå Trafiksskola för att reda ut vilka skyldigheter man har som trafikant i en rondell. Josefin Ehngren tycker att Piteborna har relativt bra koll på vilka regler som gäller, men att det ofta slarvas med signalering vid utfart ur rondellerna.
Hur gör du själv? Svara på läsarfrågan under inslaget.
(Inslaget är inspelat och redigerat med iPhone)
2011-04-05
Allt fler norrbottningar tar till städhjälp
NORRBOTTEN
Känner du ibland att det kan vara svårt att få yrkeslivet, familjelivet och allt hemarbete att gå ihop? Misströsta ej, för nu är det inte lika fult och ovanligt längre att köpa sig städhjälp.
– Jag märker en stor skillnad, det har blivit mer och mer accepterat, säger Simon Wanler som är delägare och verksamhetschef i företaget Maid hemservice.
För de flesta slutar inte arbetsdagen klockan 17. För där hemma väntar ofta dammsugning, tvätt och disk. Kvinnan är inte längre hemmafru, utan i den moderna familjen jobbar båda ofta heltid. Att köpa hushållsnära tjänster för att få vardagen att gå ihop har tidigare ansetts som lite fult och oetiskt. I media har de debatterats mycket om RUT-avdraget. Ett avdrag som gör det billigare för människor att köpa sig avlastning med hemarbetet. Argumenten mot detta har varit att denna reform endast gynnar rika människor och att det hela känns omoraliskt.
Ett halvår efter att RUT-avdraget infördes gjorde Statistiska centralbyrån en sammanställning på vilka som nyttjade avdraget. Det visade sig då vara vanligast bland höginkomsttagare och ensamstående äldre kvinnor, och ovanligast bland låginkomsttagare.
Maid hemservice startades upp för tre år sedan i samband med att RUT-avdraget infördes. De har sitt huvudkontor i Luleå och erbjuder hushållsnära tjänster till kunder i Luleå, Piteå och Boden. De erbjuder olika typer av städning och barnpassning.
– Jag har märkt att det har blivit mer och mer accepterat att köpa hushållsnära tjänster. I början när vi var nyetablerade var det många kunder som ursäktade sig när de köpte tjänster av oss. De sa att de egentligen kunde städa själva och skämdes lite, säger Simon Wanler.
De vanligaste kunderna som Maid hemservice har är barnfamiljer, där båda föräldrarna jobbar.
– Annars är det väldigt varierat. Det är allt från mammalediga kvinnor till studenter som köper tjänster av oss. Och det är både höginkomsttagare och låginkomsttagare, påpekar Simon Wanler.
Vad skulle du säga till någon som innerst inne skulle vilja köpa tjänster av er men som inte vågar på grund av debatterna som varit?
– Jag tycker att debatten som varit har varit lite överspelad. Jag tycker inte att man ska se ner på det här yrket eller på de här tjänsterna. Det här är som vilket yrke som helst. Timmarna som man lägger ner på städning kan man ju använda till så mycket annat. Till att jobba mer eller vara mer med familjen, säger Simon Wanler.
Behöver jag som kund oroa mig för det omoraliska i att andra kommer hem och städar hos mig?
– Absolut inte. Personalen har bra arbetsvillkor och det är många som söker jobb hos oss.
Är det mest kvinnor från ert företag som städar hemma hos folk?
– Jag skulle säga att vi är 50/50 kvinnor och män totalt. Men att det är mest kvinnor som städar hemma hos folk och män som lyfter och gör fysiskt tyngre jobb som flyttstädning.
Varför har det blivit så?
– På inskolningen får alla som jobbar här prova på allting. Sedan placerar vi ut dem där de passar bäst. Vi ser att kvinnorna generellt har ett bättre öga för finstäd och att männen är duktigare på det fysiska, som tunga luft. Så det är väl därför fördelningen ser ut som den gör.
MALIN WRETLING
Känner du ibland att det kan vara svårt att få yrkeslivet, familjelivet och allt hemarbete att gå ihop? Misströsta ej, för nu är det inte lika fult och ovanligt längre att köpa sig städhjälp.
– Jag märker en stor skillnad, det har blivit mer och mer accepterat, säger Simon Wanler som är delägare och verksamhetschef i företaget Maid hemservice.
För de flesta slutar inte arbetsdagen klockan 17. För där hemma väntar ofta dammsugning, tvätt och disk. Kvinnan är inte längre hemmafru, utan i den moderna familjen jobbar båda ofta heltid. Att köpa hushållsnära tjänster för att få vardagen att gå ihop har tidigare ansetts som lite fult och oetiskt. I media har de debatterats mycket om RUT-avdraget. Ett avdrag som gör det billigare för människor att köpa sig avlastning med hemarbetet. Argumenten mot detta har varit att denna reform endast gynnar rika människor och att det hela känns omoraliskt.
Ett halvår efter att RUT-avdraget infördes gjorde Statistiska centralbyrån en sammanställning på vilka som nyttjade avdraget. Det visade sig då vara vanligast bland höginkomsttagare och ensamstående äldre kvinnor, och ovanligast bland låginkomsttagare.
Maid hemservice startades upp för tre år sedan i samband med att RUT-avdraget infördes. De har sitt huvudkontor i Luleå och erbjuder hushållsnära tjänster till kunder i Luleå, Piteå och Boden. De erbjuder olika typer av städning och barnpassning.
– Jag har märkt att det har blivit mer och mer accepterat att köpa hushållsnära tjänster. I början när vi var nyetablerade var det många kunder som ursäktade sig när de köpte tjänster av oss. De sa att de egentligen kunde städa själva och skämdes lite, säger Simon Wanler.
De vanligaste kunderna som Maid hemservice har är barnfamiljer, där båda föräldrarna jobbar.
– Annars är det väldigt varierat. Det är allt från mammalediga kvinnor till studenter som köper tjänster av oss. Och det är både höginkomsttagare och låginkomsttagare, påpekar Simon Wanler.
Vad skulle du säga till någon som innerst inne skulle vilja köpa tjänster av er men som inte vågar på grund av debatterna som varit?
– Jag tycker att debatten som varit har varit lite överspelad. Jag tycker inte att man ska se ner på det här yrket eller på de här tjänsterna. Det här är som vilket yrke som helst. Timmarna som man lägger ner på städning kan man ju använda till så mycket annat. Till att jobba mer eller vara mer med familjen, säger Simon Wanler.
Behöver jag som kund oroa mig för det omoraliska i att andra kommer hem och städar hos mig?
– Absolut inte. Personalen har bra arbetsvillkor och det är många som söker jobb hos oss.
Är det mest kvinnor från ert företag som städar hemma hos folk?
– Jag skulle säga att vi är 50/50 kvinnor och män totalt. Men att det är mest kvinnor som städar hemma hos folk och män som lyfter och gör fysiskt tyngre jobb som flyttstädning.
Varför har det blivit så?
– På inskolningen får alla som jobbar här prova på allting. Sedan placerar vi ut dem där de passar bäst. Vi ser att kvinnorna generellt har ett bättre öga för finstäd och att männen är duktigare på det fysiska, som tunga luft. Så det är väl därför fördelningen ser ut som den gör.
MALIN WRETLING
2011-04-05
Oinspirerade butiksbesök
PITEÅ
I vår hetsiga vardag är det inte alltid lätt att fördela sin energi rättvist, och när det blir dags att handla kan det ofta kännas svårt och betungande. Att handla mat ostrukturerat och utan planer är enligt personal på matvarubutiken Coop Forum ett vanligt beteende.
Trots en handskriven lapp med varor som ska handlas kan det ändå kännas svårt och jobbigt när det blivit dags att handla mat. Att dessutom komponera ihop luncher och middagar för flera dagar framöver kan kännas än svårare. Butikspersonalen på Coop Forum har insett att många ibland känner frustration över situationen.
- Det är nog väldigt många som går in i butiken bara på känn, säger Tommy Norberg, butiksanställd på Coop Forum.
Fritt att fråga
Trots detta problem är det enligt Tommy Norberg och Thomas Berglund, också butiksanställd på Coop Forum, ingen som frågar om hjälp inne i butiken. De har aldrig, under sin tid i butiken, blivit ombedda att hjälpa kunden med matförslag.
- För kunden är det helt fritt att fråga vem som helst i butiken om hjälp, men jag har aldrig varit med om att någon frågat mig, säger Tommy Norberg.
Thomas Berglund har aldrig heller varit med om att kunden frågat om hjälp men han ser det ändå som sin arbetsuppgift att hjälpa till om det skulle ske.
- Det ingår helt klart i arbetsuppgiften, men det handlar såklart också om att personalen ska ha tid för det, säger han.
Hjälpmedel
För att underlätta handlingen och inspirera kunden har en del andra hjälpmedel tillkommit. Blad har exempelvis lagts ut på olika ställen i butiken, bland annat vid ingången och i charken.
- Vi har också inspirationsdagar då och då, när vi i butiken visar förslag på rätter som kan lagas, säger Thomas Berglund.
Det nyaste hjälpmedlet kallas ”sambandsexponering”, vilket betyder att olika recept på tillagning står på burken eller förpackningen. Det kan också handla om att varor står uppradade bredvid varandra i butiken så att sambandet ska bli lättare för kunden att se.
Butikspersonalen finns dock alltid till hjälp om man ändå har svårt att inspireras.
- Man kan fråga vem som helst i butiken, det är vår arbetsuppgift att hjälpa till, säger Tommy Norberg.
CAROLINE SANDELIN
I vår hetsiga vardag är det inte alltid lätt att fördela sin energi rättvist, och när det blir dags att handla kan det ofta kännas svårt och betungande. Att handla mat ostrukturerat och utan planer är enligt personal på matvarubutiken Coop Forum ett vanligt beteende.
Trots en handskriven lapp med varor som ska handlas kan det ändå kännas svårt och jobbigt när det blivit dags att handla mat. Att dessutom komponera ihop luncher och middagar för flera dagar framöver kan kännas än svårare. Butikspersonalen på Coop Forum har insett att många ibland känner frustration över situationen.
- Det är nog väldigt många som går in i butiken bara på känn, säger Tommy Norberg, butiksanställd på Coop Forum.
Fritt att fråga
Trots detta problem är det enligt Tommy Norberg och Thomas Berglund, också butiksanställd på Coop Forum, ingen som frågar om hjälp inne i butiken. De har aldrig, under sin tid i butiken, blivit ombedda att hjälpa kunden med matförslag.
- För kunden är det helt fritt att fråga vem som helst i butiken om hjälp, men jag har aldrig varit med om att någon frågat mig, säger Tommy Norberg.
Thomas Berglund har aldrig heller varit med om att kunden frågat om hjälp men han ser det ändå som sin arbetsuppgift att hjälpa till om det skulle ske.
- Det ingår helt klart i arbetsuppgiften, men det handlar såklart också om att personalen ska ha tid för det, säger han.
Hjälpmedel
För att underlätta handlingen och inspirera kunden har en del andra hjälpmedel tillkommit. Blad har exempelvis lagts ut på olika ställen i butiken, bland annat vid ingången och i charken.
- Vi har också inspirationsdagar då och då, när vi i butiken visar förslag på rätter som kan lagas, säger Thomas Berglund.
Det nyaste hjälpmedlet kallas ”sambandsexponering”, vilket betyder att olika recept på tillagning står på burken eller förpackningen. Det kan också handla om att varor står uppradade bredvid varandra i butiken så att sambandet ska bli lättare för kunden att se.
Butikspersonalen finns dock alltid till hjälp om man ändå har svårt att inspireras.
- Man kan fråga vem som helst i butiken, det är vår arbetsuppgift att hjälpa till, säger Tommy Norberg.
CAROLINE SANDELIN
